Det är vackrast när det skymmer.
All den kärlek himlen rymmer
ligger samlad i ett dunkelt ljus
över jorden,
över markens hus.
Allt är ömhet, allt är smekt av händer.
Herren själv utplånar fjärran stränder.
Allt är nära, allt är långt i från.
Allt är givet
människan som lån.
Allt är mitt, och allt skall tagas från mig,
inom kort skall allting tagas från mig.
Träden, molnen, marken där jag går.
Jag skall vandra -
ensam utan spår.
Pär Lagerkvist
fredag 5. november 2010
Abonner på:
Legg inn kommentarer (Atom)
2 kommentarer:
Jeg har lånt diktet til min blogg. Det er jo så fint.
Et av mine favorittdikt. Men trist. Og ikke tilfeldig valgt...
Legg inn en kommentar